browneyesoned

Ingen av dom andra killarna har hunnit reagera och sjunger fortfarande.

Harry ligger där och andas tungt.

Det ända jag hör är mina egna andetag. Ingen gör nånting. Inte änns nån vakt.

Nånting måste jag göra. Jag kastar mig fram till honom. Jag sätter mig på knä brevid hans huvud.

Louis märker det nu och lägger undan sin mikrofon. Han måste ta bakvägen från scenen eftersom det inte finns nån trappa där framme. Dom andra killarna hänger efter. Ingen vakt har kommit än.

Jag la upp hans huvud i mitt knä, det var blod på marken. Som tur var det inte så mycket. än.

Han andades fortfarande. Han öppnade sina ögon och vred på sitt huvud så våra ögon möttes.

Han kunde inte fokusera på vad han kollade på utan blundade igen...

Efter några minuter kommer det ett par muskulösa män och bär upp Harry. Killarna hänger efter.

En ambulans stod lite längre bort och Harry hade vaknat men var fortfarande väldigt yr.

Han gick in i ambulansen och körde iväg.

Mannen som presenterade i början kom tillbaka och förklarade att det hade hänt en sak och konsären var över.

- Vad hände egentligen? Sa Emma när vi kom tillbaka till hotellet.

- Jag har ingen aning... Har detta verkligen hänt? Sa jag och kollade på dom

- Ja... Hur kunde han bara svimma sådär? Säger Nora chockat.

- Jag vet inte... Säger jag trött efter allt som har hänt.

Klockan var 20.05 och alla var trötta efter det som hade hänt så vi åkte och köpte lite snacks och hade lite myskväll innan vi skulle sova.